MILA, EN KORTFILM AV CINZIA ANGELINI
En armé av bildskapare samarbetar i molnet för att animera en kraftfull anti-krigsberättelse
CONVERGENCE
Dela artikeln
Samarbete på distans förenar globala talanger i en virtuell animeringsstudio
Under de senaste två åren har pandemin förändrat hur studior och bildskapare arbetar tillsammans. Men ett decennium innan distansarbete blev vanligt satte filmskaparen Cinzia Angelini ihop ett globalt team i en oberoende virtuell animeringsstudio för att skapa den 3D-animerade kortfilmen Mila. Angelini och en volontärgrupp på 350 bildskapare från 35 länder arbetade i över tio år för att förverkliga hennes stora vision, helt utan finansiering. De arbetade gemensamt med produktionen i molnet och levererade en prisbelönt film som berättar en rörande historia om en liten flicka som lever i krigets kaos.
Cinzia Angelini (till vänster) och hennes mor på stadens torg i Trento i Italien. Med tillstånd av Cinzia Angelini.
En familjeberättelse med ett universellt tema
Cinzia Angelini kommer från Milano, där hon under sin uppväxt hörde berättelser från sin mors barndom under andra världskriget. Dessa berättelser inspirerade henne till att skapa en egenproducerad film, Mila. ”Min mamma var bara fem år gammal under kriget och hennes hemstad Trento bombades kraftigt 1943”, berättar Angelini. ”Hon pratade alltid om hur hon kände sig när bombplanen kom. [Stel av skräck] varken rörde hon på sig eller sprang till skyddsrummet förrän någon hämtade henne.”
När Angelini var en ung kvinna på 1990-talet gjorde kriget i Bosnien ett liknande intryck på henne. ”Det var mycket nära Italien, bara en kort bit över Medelhavet, som detta fasansfulla skedde”, fortsätter hon. ”Så jag har alltid velat göra något med animering för att tala ut mot konflikter, särskilt vad barnen går igenom mitt i kriget. Det blev filmens grundtanke.”
Cinzia Angelinis egenproducerade film Mila berättar om ett barns upplevelser i andra världskriget i Italien. Med tillstånd av Cinzia Angelini.
Cinzia Angelini har en ambitiös vision
Angelini hade nästan två årtiondens erfarenhet som animatör och historieberättare, genom arbete åt stora studior som Dreamworks, Disney och Illumination, när hon bestämde sig för att göra Mila 2009. Det var ett personligt projekt med två syften: ”Jag ville också visa att jag kunde regissera”, säger hon. ”På den tiden fanns inte många möjligheter i Hollywood om man var en kvinna som talade med brytning och ville regissera.”
Mila skapades för att visa ett barns upplevelse av kriget på ett sätt som går utöver språk och kultur. ”Folk frågade mig varför jag gjorde Mila i 3D istället för i 2D. Jag ville placera publiken mitt i bombningarnas kaos”, säger Angelini. ”Att göra filmen i 3D utan budget och med hög kvalitet har varit galet, för du behöver många människor som är specialiserade på olika avdelningar och arbetsflöden och som är väldigt responsiva.”
En frivillig kreatör arbetar med en action-scen från Mila. Med tillstånd av Cinzia Angelini.
Bildskapare arbetar tillsammans
När Angelini utvecklade Mila-historien och berättade för sina kollegor om den fick hon gehör för idén. ”Folk började fråga mig: ”Ska vi göraMila då?” Jag sa: ”Det är bara det att jag inte har någon budget.” De sa att de skulle jobba gratis.” Med hjälp av djungeltelegrafen – vänner och deras vänner – utökades en första grupp på tio frivilliga kreatörer till fler än 350 personer från 35 länder.
”Det är faktiskt det som är hemligheten bakom framgången med Mila”, säger Angelini. ”Den fick alla dessa hundratals människor att arbeta gratis med projektet, eftersom det var något som kunde uppmärksamma tragedin med barn mitt i kriget. Kreatörer är känsliga personer – så snart de har lite ledig tid vill de välja ett projekt som har ett budskap.”
Hur man hanterar en ”omöjlig” utmaning med en virtuell animeringsstudio
Angelini och hennes team började sitt arbete med att skapa Mila år 2010. Hon arbetade med Maya och Arnold, och ”det blev ett stort projekt med flera scenuppsättningar, effekter och närmare 300 objekt”.
Men trots att det var enkelt att rekrytera frivilliga så var det inte lätt att leda ett globalt, flerspråkigt team av illustratörer, designers, animatörer och ljussättare. ”Tänk dig kommunikationen mellan 35 länder med olika maskinvara och programvara”, säger Angelini. Producenten Andrea Emmes gick med i projektet tidigt för att hjälpa till att hantera komplexiteten.
Tillsammans bildade Mila-teamet en oberoende virtuell animeringsstudio, under en tid då distansarbete fortfarande var en nyhet. De kombinerade en uppsättning verktyg för samarbete och kommunikation. ”I början kommunicerade vi med e-post och Skype”, säger Angelini. ”Och vi började med ett forum som var väldigt mycket 90-tal, väldigt klumpigt och långsamt.” När de började använda nya verktyg för molnsamarbete, som t.ex. Slack och ShotGrid, i takt med att dessa blev tillgängliga, ”förändrade det allt”, säger hon.
Men det var svårt att bestämma tidsfrister med en grupp bestående av frivilliga. ”Vissa arbetade med en enda sak, andra gjorde hundra”, säger hon. ”Vi lärde oss att när du arbetar med frivilliga måste du multiplicera allt med tio. Om någon säger att de kan få något gjort på en dag så kommer det att handla om tio dagar.”
Den långsamma arbetstakten gjorde det också till en utmaning att hålla jämna steg med tekniken. Projektet fortskred genom programuppgraderingar och införande av nya och bättre verktyg, men kompatibilitetsuppdateringar som skulle ta en traditionell studio en vecka försenade Mila-teamet i månader.
”Vid den här tiden insåg vi inte vad det var för galet och omöjligt och utmanande projekt vi höll på med”, säger Angelini. ”Men det var det enda sättet att göra det på, vi behövde de frivilliga och de frivilliga var spridda över hela världen.”
Att implementera ShotGrid för att hantera den komplexa produktionen var ”definitivt ett av de viktiga stegen för att stabilisera arbetet”, säger Angelini. Med tillstånd av Cinzia Angelini.
Den hägrande mållinjen
Angelini och Mila-teamet fortsatte under logistiska och tekniska utmaningar och fortsatte att vinna stöd för filmen ryktesvägen, genom crowdfunding och till och med ett TEDx Talk. ”Det hände väldigt många gånger att jag öppnade ett meddelande från en total främling som berättade en personlig historia”, säger Angelini. ”Eftersom jag visste att folk verkligen trodde på det här projektet var det omöjligt för mig att sluta.”
Autodesk gjorde entré för att hjälpa till med projektet i slutet av 2017 och gav teamet Maya- och Arnold-licenser, så att den globala arbetsgruppen kunde använda samma programvara. Med hjälp av ShotGrid-programvaran för produktionsuppföljning skapade teamet en molnbaserad virtuell studio för att hantera processen mer effektivt och förenkla kommunikationen.
Angelinis heltidsarbetsgivare, Cinesite, erbjöd sig att hjälpa till att slutföra Mila under ett planerat uppehåll mellan större studioproduktioner 2019. ”Efter tio år gjorde vi äntligen Mila klar på elva månader”, säger hon.
Ett förhandsklipp från filmen (2.07 min.) skildrar Milas upplevelse när hon blivit fast vid bombningen av Trentos torg. Med tillstånd av Cinzia Angelini.
Publiken ger stort gensvar på ett starkt budskap
Mila, som slutfördes i januari 2021, är tillägnad de barn som fortsätter att lida av krigets konsekvenser. Historien följer en liten flicka som förlorar sitt hem och sin familj under bombningarna av Trento. Med hjälp av en ung kvinna som kommer till hennes undsättning överlever Mila ödeläggelsen och hennes fantasi och optimism tänder hoppet om ett nytt liv.
Filmen berättas utan dialog och förmedlar historiens känslomässiga tyngd genom uttrycksfulla karaktärer, innehållsmättade bilder och musik. UNICEF Italia anslöt sig till över 30 sponsorer för att stödja Mila och uppmärksammade ”styrkan i det universella språk som skapats av kreatörer runt om i världen”.
Mila har visats på filmfestivaler 2021 och 2022, bland annat på filmfestivalen på hemmaplan i Trento. Den har hittills belönats med fler än 30 utmärkelser.
En scen från filmen som skildrar bombningen av Trentos torg. Med tillstånd av Cinzia Angelini.
En språngbräda för nya animatörer
Ett annat stort mål med produktionen var att ge något tillbaka till teamet av frivilliga, att hjälpa dem att lära sig, nätverka och få jobb. ”Självklart skulle de inkluderas bland de medverkande i filmproduktionen”, säger Angelini. ”Vi organiserade även mentorskap, så att de studenter som kom till oss kunde samarbeta nära tillsammans med mentorer som hade 15 års erfarenhet av stora studior. Många frivilliga med två eller tre års branscherfarenhet använde dessutom sitt arbete med Mila för att få andra jobb. Vi blev som en stor inkörsport.”
Filmen har också blivit en vändpunkt i dess skapares karriär. ”Den gav mig så mycket, redan innan den blev klar”, säger Angelini. ”Medan Cinesite hjälpte mig med Mila, bad de mig att regissera deras nästa spelfilm, Aniventure-produktionen HitPig [med den erfarne animatören David Feiss som medregissör]. Det var tack vare Mila, och tack vare den erfarenhet jag fick under dessa tio år.”
Huvudpersonen Mila med sin mamma under lyckligare tider. Bild med tillstånd av Cinzia Angelini.
En bestående intryck
Nu när Mila är klar vill Angelini att filmen ska göra ett känslomässigt intryck på en större filmpublik. ”Att vinna utmärkelser är naturligtvis fantastiskt, men att dela med mig av filmen till så många människor som möjligt är mitt mål”, säger hon. ”När jag startade projektet inleddes kriget i Syrien. Och nu har talibanerna kommit tillbaka till Afghanistan. Motsättningar ligger i människans natur, men jag hoppas att nästa generation kommer att bli känsligare.”
Det är den kommande generationen som Angelini mest av allt vill nå. ”Kanske ett barn kommer att se den”, säger hon. ”En framtida diplomat eller politiker, någon som måste bestämma sig för att trycka på den stora röda knappen eller inte. Och den personen kanske minns en scen från Mila och tänker efter en extra gång.”
